Match mot U.S.A. och dom brukar vi ha svårt för och så även denna gång. U.S.A. är inget topp lag men ett lag utan några svaga länkar. För andra matchen på tre veckor var det även en TEKS:are som var förhindrad från att medverka pga barnafödsel. Denna gång var det Tia som precis hade fått barn. Avsaknaden av Tia var stor då han briljerade på sin nya backposition veckan innan.

Vi ställde upp med Robban i målet och med Viktor och Calle på backen. Sen spelade vi med 3 manna mittfält där Freyling, Kim och Danne spelade på kanterna och Martin, Hjorten och Kenneth bytte mellan mittmitt och forward. Spelsystemet 2-3-1 som hade fungerat ganska bra förra matchen fungerade inte alls nu, men det hade nog inget annat spelsystem heller gjort. Ibland är vi helt enkelt inte med i matcherna.

Som vanligt slår vi bort alldeles för mycket passar och sen visar vi oss inte för varandra. Det positiva var väl att uppspelen från Robban ofta gick via backarna vilket det inte så ofta gör. Vi skapade faktiskt nästan ingenting. Martin hade två lägen med missade båda. Vid det första får han en studsande boll som målvakten springer ut på men Martin är före och försöker lobba med vänstern, bollen går inte ens mot mål, uselt. Andra läget uppstår efter en bra korslöpning av Kekke och Martin där Viktor hittar fram med en fin genomskärare till Martin som vänder upp men målvakten gör en kanonräddning. Returen går dock ut till Kenneth men även nu räddar målvakten

Straxt innan pausvilan får vi en kontring där Hjorten råkar få med sig bollen via armen vilket domaren får till avsiktlig och ger Hjorten gult kort. Detta innebär 5 minuters utvisning, väldigt hårt dömt av domaren. Nä vi va inte med i denna match och vi får tacka Robban som höll nere siffrorna. Det tog ända till sista fem innan bollen hittade in bakom honom. Efter lite dåliga passar i backlinjen kontrade U.S.A. och satte dit ett välförtjänt ledningsmål.

Detta var fjärde raka förlusten och man kan ja kanske ha lite svårt att se ljuset i tunneln, men vi har varit med om värre och vi kommer igen. När man minst anar det slår vi till!