Dagen till ära hade Martins då ofödde son, låt oss kalla honom Tex, valt att börja knacka på dörren till ett liv i ljus utanför livmodern. Martin befann sej på Södersjukhuset, ett av få giltiga skäl till matchfrånvaro.

Truppen va efter extremt sena avhopp av Dagge och Kassör Freyling och en annonserad knäskada på Kekke decimerat till sju personer. Robert Svedman placerades i vanlig ordning i målet och Carl som vänsterback och Krille som högerback.

För att svara upp mot ett under uppvärmningen till synes starkt Skarven bestämdes det att vi skulle satsa på ett nytt spelsystem med en ensam forward och tre mittfältare. Viktor fick chansen att spela på topp. Tia, Martin Hjort och sekreterare Kjell fick ansvaret på mittfältet. Kenneth agerade som coach och fotograf.

Matchen började på bästa vis för TEKS med fina passar, bra brytningar och en del halvchanser. Viktor höll sej högt upp i banan och agerade fint som target player med fina skarvningar till mittfältare och högt stående backar som inte ännu blivit trötta. Allt fungerade finfint fram till att mål skulle målas. Okoncentrerat bollschabblande framför mål är inte kul och snart tryter orken hos TEKS:arna (naturligtvis inte hos Kjell) och laget kryper sakta ihop ner mot eget mål. Givetvis resulterar detta i ökat spelövertag från Skarven och snart kommer även målen.

1-2-3. Tre mål av skarven.
Suck.
Innan slutsignal missar Skarven en straff.
Förlust.

I halvlek bestämdes att en viss rotation skulle ske. Viktor gick ner på mittfältet och Tia upp i anfallet. Detta fungerade sämre. Tias fina bollvinnade spel på mittplan byttes ut mot ett stillastående anfallsspel och Viktors fina anfallspel byttes mot en lätt förvirring på mittfältet.

Tia ser mer och mer ut att få stanna kvar på mittfältet.
I slutet av matchen fick Krille magsmärtor och va tvungen att utgå. Ett rättvist resultat och en juste spelad match. Sekreterare Kjell blir matchens spelare.
Han sprang för ett helt korplag och deltog med bravur i försvar och anfall.