Hej
Stefan!
- Hej!
Hur står det till?
- Jo tack riktigt bra faktiskt lite sliten
med allt jobb men det är väl så det ska
vara med tanke på vilket tungt jobb man
har :)
Vi börjar väl med det tråkiga direkt. Hur är det med skadan?
- Det är inte så bra, har fortfarande ont
och har tittat på röntgen bilder och sett
at jag har ett ärr på korsbandet som gör
att det förmodligen alltid kommer att vara
instabilt vid olika rörelser. Så jag tränar
upp muskler runt knät för att se om det
hjälper men det vet man inte.
Oj då, när tror du att du kan vara tillbaka då?
- Vet inte riktigt som det ser ut nu kanske
det inte blir någon comeback alls tyvärr
men man får vänta och se. Det blir inte
något försök förens nästa år i varje fall.
Läkaren sa att jag ska lägga skorna på hyllan
och jag funderar fortfarande på det men
det är ett jätte stor beslut för jag älskar
verkligen den här sporten.
Du började ju annars säsongen riktigt bra och var nog en av dom bästa i laget efter dom första fem omgångarna.
- Ja det kändes jätte bra. Jag har ju gått
ner i vikt och orkade mycket mer och hittade
rätt helt enkelt. Sen kom skadan väldigt
tråkigt efter som det va länge sedan jag
kände mig i så bra form i korpen och verkligen
tänkte satsa på den i år.
Ja
du har ju annars kört mycket med våran moderförening
Sköndals IK, har du lagt av med det?
- Ja jag slutade efter förra året då det
tog en sån lång tid för mig att återhämta
mig efter att ha spelat alla matcher och
varit med på 95% av alla träningar
så sliter det på kroppen speciellt min rygg.
Så jag sa tack och hej. Men jag gjorde ett
inhopp detta år mot serieledarna Skogås
och höll nollan och visade att jag fortfarande
kan :)
Vad tycker du annars om säsongen?
- Väldigt upp och ner kan man säga. Har
väl stundtals sett bra ut och ibland katastrof,
mycket individuella misstag och för lite
avbytare så dem som spelar blir trötta och
slitna. För det är ju alltid samma spelare
som kan spela och får man inga avbytare
så sliter det bra när man har dålig kondition
som dem flesta av oss har, hahaha.
När jag intervjuade dig senast 2002 så nämnde du även då det här med konditionen att det var en svaghet hos oss, vad tycker du vi bör göra åt det?
- Ja tror inte vi kan göra så mycket, det
är upp till var och en att ta ansvar för
det och eftersom det inte har blivit bättre
sen 2002 så är det väl ganska sent att börja
ändra på saker och ting. Man kan inte lära
gamla hundar sitta heter det väl.
I
den intervjun 2002 tog vi även upp din rygg
som var ganska risig då, är den bra nu?
Är de en glaslirare?
- Ja man kan ju börja undra om jag är gjord
av glas faktiskt. Men nej det är jag inte.
Jag är nog för stark på mitt jobb så jag
bara lyfter alla möjliga saker utan att
tänka på hur jag lyfter och då sliter jag
på lederna, man är för lat för att böja
på benen och lyfta rätt.
Om
du fick välja helt fritt, vilken position
skulle du helst spela på?
- Eftersom jag har spelat på alla positioner
så tror jag nog att jag tar mittfältet.
Vara med framåt och vara med tillbaka,
man är där det händer hela tiden, det är
roligt. Att få vara med i spel uppbyggnaden.
Det är riktigt roligt att hitta dem här
fina passarna som kan leta sig fram till
en fri forward eller väggspel som blir mål.
Målvakt
då? det är ju som målvakt du skördat dina
största framgångar på en fotbollsplan.
- Ja det kan man säga, jag måste
faktiskt ta mig en funderare efter som mitt
knä är som det är och kanske
inte blir bättre så vill jag
inte riskera någonting för mitt
fortsatta liv utanför fotbollen. Men
som sagt det är ett stort beslut som
inte får stressas fram, kolla på
Foppa han har inte gett upp än och
det har inte jag heller. Jag får väga
in alla positioner även målvaktspositionen.
Du har ju nyligen blivit morbror, hur känns det?
- Helt fantastiskt men också helt sjukt.
Tänk att det kom en liten kille som jag
kan lära upp och bli världens bästa fotbollsmålvakt.
Jag ska lära han allt jag kan och det kommer
att gå fort, ha ha. Man har väntat länge
nu och så kom han och det är en fantastisk
häftigt.
Och snart fyller du som första TEKS:are 30 bast, hur känns det?
- Jag känner mig gammal faktiskt men också
väldigt glad. Jag har levt snart 30 år och
som den första i TEKS känner jag mig stolt
att föra in oss alla i 30års åldern, det
är bara att följa mig grabbar :) Jag har
upplevt en hel del och har mycket kvar att
uppleva. Plus att jag har träffat min stora
kärlek och det gör att jag med glädje går
mot 40.
Vad
tror du om framtiden för TEKS då?
- Svårt att säga men jag tror att framtiden
blir som man gör den till och TEKS är en
sån ung förening och den har ju klarat av
denna hårda finanskris så jag tror
att den kommer att växa och bli starkare
och starkare.
Några avslutande ord till TEKS:arna?
- Ge aldrig upp, va stolta och trygga för
ni har alltid alla TEKS:are i ryggen. En
för alla, alla för en.
OK, tack för pratstunden och lycka till med rehabiliteringen.
- Tack..
